Ostronmussling (Ostronskivling)
Pleurotus ostreatus
Ostronmussling är en vanlig svamp som vi kan hitta ute i naturen Man kan också köpa den i affären men då kallas den ostronskivling. Personligen köper jag den i affären i stället för att plocka den själv. Jag är lite feg när det gäller svamp. Den är godare än champinjoner - tycker jag.
Svampen är ganska stor och växer i grupper. Lätt att lägga märke till.
Hatten kan vara 4 - 15 cm bred. Först har hatten en rundad kant och är gråblå till färgen. Som äldre blir den plattare, lite nedtryckt i mitten och färgen blir brunare.
Som namnet antyder har hatten ofta en ostronliknande form. När svampen växer ovanpå en stubbe och har plats att breda ut sig kan hatten bli i det närmaste cirkelrund.
Köttet är vitt och tjockt.
Här kan man se att hatten kan bli solfjäderformad och kanten väldigt vågig.
Kanten har aldrig linjer som gör den randig, som vissa andra svampar kan ha.
Skivorna löper ibland ner längs hela foten, ibland mera under hatten, beroende på hur svampen växer.
Skivorna är vitaktiga, ibland lite gulare på en äldre svamp.
Foten är ofta kort eller saknas helt om svampen växer på sidan av en stubbe eller stam. Växer den ovanpå en stubbe kan den bli 2 - 4 cm lång och 2 - 3 cm tjock.
Plats
Gården bakom polisstationen, Karlshamn.
Väggaskogen, Karlshamn.
Växer på stammar och stubbar av lövträd. Ofta på björk.
Tämligen allmän i södra och mellersta Sverige.
Tid
Sen höst - vinter
Violticka
Trichaptum abietinum
Violtagging
Trichaptum fuscoviolaceum
Det är inte lätt att skilja på violticka och violtagging. Violtaggingen växer nästan bara på tall medan violtickan växer helst på gran men också på tall. Ibland växer båda på samma träd. I det här fallet växer svamparna på en döende tall.
Undersidan på violtickan har tänder medan violtaggingen har taggar, men det kan vara svårt att se vad det liknar, särskilt på en gammal svamp.
Violticka:
Hattarna kan vara 1 - 4 cm breda och ett par mm tjocka. Konsolformade. Växet ofta i skikt som påminner om taktegel. Ovansidan filthårig, och ofta grönfärgad av alger.
Kanten skarp och vågig.
Violtagging:
Hattarna kan vara upp till 2 cm breda. Ofta taktegellagda. Ovansidan hårig. Säkert kan den också vara grön av alger. Har en skarp och ofta vågig kant.
Skillnad: vissa hattar här är något bredare än 2 cm. Mera som violticka i det fallet.
Violticka:
Färgen på ovansidan kan vara grå till ljusbrun. Som ung med en violett kant. Normalt har den ett zonmönster.
Violtagging:
Zonerad, brunaktig. Ofta med en ljust violett kant.
Violticka:
Porerna på en ung svamp är runda eller kantiga, violetta. När svampen blir äldre liknar porerna tänder och färgen är brunare.
Violtagging:
Hymenium (porer) violett till brunaktigt. Först rynkat men spricker sedan upp och liknar tänder.
Skillnad: Tänder eller taggar är frågan.
Violticka:
Ibland ligger hela baksidan mot underlaget, helt resupinata.
Violtagging:
Ibland ser man inte någon tydlig hattkant utan svampen breder ut sig i sedled.
Plats
Frökenkälla området, Karlshamn
Växer i huvudsak på gran eller tall.
Allmän
Tid
Höst - vår
Vinterhätta
Mycena tintinnabulum
Svampen är först halvrunt klockformad, med breder sen ut sig och blir plattare. Man känner igen den på den slemmiga glänsande hatthuden. Först brunsvart, sedan en mattare färg.
Hatten är 1 - 2 cm bred. Strimmig. Hatthuden är tjock och avdragbar. Glansig. Kanten är ljus och lite taggig.
Foten 3 - 8 cm hög, 1 - 4 mm tjock och ihålig. Mörk längst ner vid basen och ljusare högre upp.
Skivorna gråvita, nedlöpande. med en mörkare bas.
Plats
Markastugölen, Karlshamn
Växer i tuvor på stubbar och stammar av lövträd.
Mindre allmän i södra och mellersta Sverige
Tid
Senhöst - vårvinter
Mjukskinn
(Cylindrobasidium evolvens)
Mjuka fruktkroppar som kan bli 2 - 20 cm breda. Hela ryggsidan är tryckt mot underlaget (resupinata).
Ibland med fri kant.
Färgerna kan variera mellan vit, gräddfärgad till rödbrun och man kan se ett svagt zonmönster. Ovansidan något hårig.
Den är lätt att ta bort från underlaget.
Räknas inte som matsvamp.
Det sporbärande lagret (hymenium) är vitaktigt och slätt på unga svampar men mörknar sedan och kan bli mera knöligt.
Plats
Väggaskogen, Karlshamn
Växer på stockar och ved av lövträd.
Allmän i hela Sverige.
Tid
Höst - vår
Purpurskinn
(Chondrostereum purpureum)
Anledningen till att jag tror att det är ett purpurskinn och inte en violticka är att purpuskinn växer på lövträd medan violticka oftast växer på gran. Runt trädet som denna svampen växer på finns det inte ett barr - bara eklöv.
Konsolformade fruktkroppar som kan vara ganska utbredda. Ofta växer de flera tillsammans och kan överlappa varandra. Tunna, bara 0,2 - 0,5 cm. Ovansidan täckt med ulligt hår och har tydligt zonmönster.
Kanten är väldigt vågig. Svampen är seg, känns som skinn att bita i. Smakar ganska gott och luktar gott, men räknas inte som ätlig. Det sporbärande underlaget (hymenium) kan vara mörkt lila eller brunlila, blekare om svampen är torr.
Svampen kallas silverlövsvamp på engelska. Den orsakar en sjukdom på
levande lövträd som gör löven silverfärgade, särskilt på plommon och
körsbärsträd.
Plats
Väggaskogen, Karlshamn.
Växer på lövträd, döda och levande.
Allmän i stora delar av Sverige.
Tid
Hela året
Öronmussling
(Pleurotellus porrigens)
Hatten liknar ett öra eller en tunga. De växer ofta tätt tillsammans och formen kan variera beroende på trycket från omgivande svampar. På engelska kallas de änglavingar.
Bredden på hatten kan variera mellan 1 - 10 cm och höjden ungefär det samma. Den unga svampen är kritvit men mörknar sedan och blir mera gräddvit.
Svampen har ingen fot utan de täta skivorna strålar ned längs hela svampen. I mitten här kan man se en pytteliten svamp och se skillnaden i storlek.
Ingen särskild lukt men aningen skarp eftersmak.
Här räknas den inte som matsvamp men äts i Japan. Från Japan har det rapporterats misstänkta fall av förgiftning.
Den är Bohusläns landskapssvamp.
Plats
Väggaskogen, Karlshamn
Mindre allmän, finns mest i södra Sverige.
Växer på murknade stubbar av barrträd.
Tid
Höst (vinter i det här fallet)
Sporerna är vita
