Kan det vara en citronskål?

Citronskål

(Bisporella citrina)

En liten svamp.  Bara 1 - 3 mm bred i diameter. Gula. Kan ha en liten fot. 

Plats
Långakärr, Karlshamn.

Allmän. Växer tätt på murkna lövträd.

Tid
Vår - höst

Kan det vara vinterskinn?

Vinterskinn

(Erythricium laetum)

Jag är väldigt osäker på vad det här är för svamp. Att jag gissar på vinterskinn och inte t.ex. spindelgröppa är att den verkar växa på ett murket lövträd och inte barrträd. 

Tunna trådiga. Ofta rödaktigt med vit kant. Den här är dock väldigt vit nästan hela svampen men på bilden i min svampbok är den också väldigt vit.

Plats
Långakärr, Karlshamn

Växer mindre allmänt på murkna lövträd. 

Tid
Höst - vår

Kan det vara en grönmussling?

Grönmussling 

(Panellus serotinus)

Liknar en mussla, tunga eller njure. 3 - 10 cm bred. Olivgrön till gulbrun. Äldre exemplar brunare än yngre. Med en kort fot eller ingen fot alls.

Klibbig, barr och skräp fastnar.

Skivorna täta gulvita, ofta lila i kanten.

Geleaktigt kött. Smakar lite bittert.

Växer en och en eller i tuvor.

Plats
Långakärr, Karlshamn.

Tämligen allmän på murkna lövträd.

Tid
Höst

Kan det vara en sidenticka?

Sidenticka (Trametes versicolor)

En vanligt förekommande svamp på döda stammar av lövträd. "Turkey tail" heter den på engelska, kalkon stjärt. 

Lite beroende på hur den växer, kan den helt klart ibland likna bakdelen på en kalkon.

Man kan förväxla den med zonticka men zontickan har inga svarta ränder.  

Fruktkropparna växer som konsoller eller rosetter beroende på hur de är fästa vid underlaget. 

Utseendet kan variera mycket. Färgerna kan vara blå, brun eller rödaktiga men de olika färgerna är ofta skarpt avgränsade. 

Kanten är tunn och skarp, ibland vågig.





 



Växer sidentickan så här på sidan av en stubbe blir den konsollformad men växer den ovanpå en stubbe och kan breda ut sig kan den bli rundare. 

Fruktkroppen kan bli upp till 10 cm bred och bara några få mm tjock. Ovansidan är sammethårig.

Jag tycker mycket om de här blåa sidentickorna, med svarta ränder och vit kant.

Här kan man se porerna på undersidan.

Köttet är vitt och segt. Svampen luktar inget särskilt och tuggar man på den är det mest som att tugga på en skinnbit - smakar inget särskilt heller.

 Här är en bilden på den miljö några av sidentickorna växte i. De växte på en av dessa nedhuggna lövträd.

 Några av sidentickorna växte på det här lilla trädet, tillsammans med andra svampar och lavar.

Plats
Långakärr, Karlshamn

Allmän på lövträd i södra Sverige.

Tid
Höst - vår.

Om svampar

Svampstubbe

Historik

Det började med en enda sorts svamp, ursvampen som alla andra svampar härstammar ifrån. Det kallas för att de är monofyletiska. En momofyletisk grupp kallas för en klad.

Ingen vet hur den första ursvampen såg ut. Det är också svårt att veta riktigt hur länge det har funnits svampar eftersom det inte finns många svampfossiler.  Förmodligen har de funnits i ungefär 1000 miljoner år. För att få lite tidsperspektiv har landväxter funnits i kanske 500 millioner år.  De första dinosaurierna dök upp för 230 miljoner år sedan.

Enligt vetenskapliga släktanalyser är svampen ingen växt utan närmare släkt med vissa djur. 

Totalt finns det över 100000 olika sorters svampar. Ungefär 4000 är storsvampar.

Samspel

Symbios betyder att två olika organismer lever tillsammans i ett förhållande som är positivt för en eller båda parter. Symbios kan leda till samevolution. Växternas landstigning skulle förmodligen inte varit möjlig utan svampsymbioser. 

Parasitism är ett förhållande mellan organismer där den ena organismen utnyttjar den andra på ett sätt som skadar värdorganismen. Många svampar tillhör gruppen parasiter. 

Gröna växter är autotrofa, de bildar näring själva, de producerar. Motsatsen är heterotrofa organismer som behöver konsumera organiska ämnen. 

Mykorrhiza är komplexet mellan en svamps hyfer/mycel (svamptrådar) och en växts rötter när dessa lever i symbios med varandra. Svamptrådarna tränger in i rötterna och hjälper växten att ta upp vatten och närsalter samtidigt som svampen får organiska ämnen från växten.

Miljöer

Mossen

En mosse är en myr som får sitt vatten endast från nederbörd. Mossen är näringsfattig eftersom vattnet inte haft en chanse att passera genom näringsrik jord. Dessutom är den mycket sur, Vegetationen är artfattig. 

På en mosse växer mest tall och inte så många svampar. Glasbjörk kan också växa på en mosse. 

Pepparriska

Pepparriska är en av de svampar som kan växa på mossen. Den gillar att växa i mager barrskog. Andra svampar man kan hitta på mossen är lakritsriska, storkremla och kärrsopp.

Kärret

Kärret är en typ av våtmark där vattnet till en viss del kommer från angränsande mark. Det finns olika typer av kärr, mer eller mindre näringsrika. De kan delas in i fattigkärr, intermediära kärr, rikkärr och extremrikkärr. 

Fattigkärret är som mossarna sura och näringsfattiga men har en rikare vegitation. Vattnet som når kärret kommer från magra jordarter. Det domineras av vitmossa. Bland vitmossan kan det växa många sorters skivlingar. Kärrgråskivling, långfotad slöjskivling, olivslöjskivling, myrnavinling är några av de skivlingar man kan hitta i fattigkärret.

Intermediära kärr har ett PH-värdet som ligger mellan PH-värdet i fattiga och rika kärr. Det samma gäller växligheten, en blandning av det som växer i fattigkärr och rikkärr.

Rikkärret är inte så surt och där växer inte lika mycket vitmossa som i fattigkärret. Det är också rikare på näringsämnen från omgivande jordarter. Samma sorts svampar som växer i fattigkärret växer också i rikkärret. Plus andra svampar som t.ex. blek skäggriska.

Extremrikkärr är väldigt kalkrika och har ett högt PH-värde (6,5 - 8,4), och har därför en kalkberoende vegetation. Extremrikkärr är väldigt ovanliga. Den sällsynta sumpröksvampen och den sällsynta kärr-röksvampen kan man hitta där. 

I Skåne finns det många rikkärr, också extremrikkärr, som skulle vara roligt att besöka.
Rikkärr i Skåne 



 

Kan det vara en blåmusseron eller en violmusseron?

Blåmusseron (Lepista nuda)

Violmusseronen (Lepista sordida) och blåmusseronen är väldigt lika, men efter att ha läst och jämfört, tror jag att de lila svamparna jag hittade i en hög med löv är blåmusseron.

Den räknas till matsvamparna efter förvällning, men ska ätas med försiktighet efter som inte alla tål den. 

Man kan hittade blåmusseronen väldigt sent på året. Ända in i December en mild vinter.

Svampen kan växa i häxringar eller i grupper på marken.

Hatten på svamparna jag fann var mellan 5 - 7 cm i diametern. Kan bli upp till 15 cm. Violmusseronens hatt är ofta lite mindre och kan ha en puckel.. 

Färgen på hatten kan vara blålila, men också brunaktig om svampen är äldre. 

Skivorna är täta. Vackert lila när svampen är ung med blir sedan mera bruna. 

Foten är 5 - 10 cm hög och 0,5 - 2,5 cm tjock. Violett och lite vitmjölig.

Här kan man se att skivorna är lite urnupna och sitter inte helt mot foten. 

Köttet här är fortfarande tydligt lila men bleknar med tiden hos en äldre svamp.

Blåmusseronen luktar lite äckligt på ett sätt som inte violmusseronen gör.

Köttet smakar gott om man vågar smaka på den och sedan spotta ut biten man tuggat på.

Plats

Bakom polisstationen i Karlshamn.

I en lövhög.

Gillar att växa på marken i både gran och lövskog, samt i trädgårdar och i komposthögar. 

Allmän i hela Sverige.

Tid

Höst

Kan det vara en rodnande fjällskivling?

Rodnande fjällskivling (Chlorophyllum rhacodes)

Tog en lång promenad för att se om jag kunde hitta några november-svampar. När jag var nästan hemma igen, såg jag några imponerande svampar titta upp bland ogräs och gamla hopsopade löv. Plockade en och tog hem för att studera och identifiera. 

Svampen stämde väl överens med den rodnande fjällskivlingen i boken - utom det att den inte hade någon ring. Jag kunde ju inte ta en bild på en svamp som borde ha en ring, men inte hade det. Så jag fick gå ut igen och försöka hitta en fjällskivling som hade ring - och det hittade jag.

Imponerande svamp med sin raggiga fjälliga hatt. Hatten på bilden är 13 cm bred men den kan bli upp till 20 cm i diametern. 

När svampen är ung kan den vara nästan rund men sedan bred eller parasollformig. 

I början är hela svampen slät och brunaktig men spricker sedan upp och bara mitten fortsätter att vara brun. Resten av hatten bildar gråbruna fjäll  med vit botten och mörka spetsar.

Skivorna växer fritt från foten. Täta. Vita eller blekt bruna. 

Foten är 10 - 20 cm hög och 1 - 3 cm tjock. 

Här jag jag delat den. Förutom att den är maskäten kan man också se att den rodnar.

På den här bilden har foten en ring. Den har också en tydlig knöl längst ned vid basen.

När jag skrapade på foten rodnade den.

Köttet är vitt men ändras rosarött när man delar svampen. Efter en stund blir köttet brunare där foten har suttit.

Luktar unket. Smakar ganska gott men man ska akta sig för att äta den därför att man kan må illa. 

Plats

Bakom polisstationen i Karlshamn.

Tycker om att växa på marken i skogen, gräsmattor, parker. 

Ganska allmän i hela Sverige. 

Tid 

Sommar - höst

Kan det vara en korkticka?

Korkticka (Trametes gibbosa)

Korktickan är ofta lätt att upptäcka när man ser flera lager av dem på en bokstubbe. 

Ofta är de vackert dekorerade av gröna alger. Men kanten behåller den blekgråa färg som svampen hade från början.

Svampen kan bli mellan 5 - 20 cm i diameter. När den växer ut från sidan av en stubbe är den konsolformad men växer den på ovansidan av stubben breder den ut sig som en rund skiva som ibland veckar ihop sig till en rosett.

Plats 

Väggaskogen, Karlshamn.

Gillar att växa på döda stubbar och stammar av bok. 

Allmän i södra Sverige.

Tid 

Höst - vår 

Kan det vara en pepparriska?

Pepparriska (Lactarius rufus)

Det kan vara svårt att skilja olika brunaktiga riskor åt. Inte lätt för någon. Pepparriskan inbillar jag mig dock att jag känner igen, utan att ens kolla i en svampbok. Den är väldigt vanlig i barrskog. Man kan smaka på den - det gör man bara en gång för den mjölkvita saften är skarpt brännande.

Vissa tycker pepparriskan är oätlig, andra att den kan räknas som matsvamp. Min erfarenhet är att om man av misstag får med den i en svamppytt - blir det inte roligt. 

De kan dock avkokas och saltas och konserveras. Pepparriskan har använts mycket i matlagning i Norden och i Ryssland. Svampen är en av de riskor man kallar "finska riskor" eftersom de har plockats och tillagats mycket i Finland. Man kokar dem 10 minuter i mycket vatten och häller sedan bort vattnet. 

Här är ett recept, från en som heter Michael på Svampguiden. Det ska jag prova.

http://www.svampguiden.com/forum_visa.asp?inr=208072&fnr=1&sok=&Start=&Offset=&ipos=2

Hatten har ofta en liten puckel i mitten. Den ser ut som en liten bröstvårta tycker jag. 

Här kan man inte längre se mycket av den lilla vårtan dock. Ser mer ut som ett liten hål där vårtan har ramlat av.

Hatten kan variera mellan 4 till 10 cm i diameter. Pepparkaksfärgad. Mer rödgul - ockra - när den är ung och mera matt i färgen när svampen blir äldre. Kanten är länge inböjd.

Skivorna är gräddbruna. Svagt nedströmmande på foten och täta.

Foten är 3 - 10 cm hög och 0,5 - 2 cm tjock. Ungefär samma färg som hatten.

Här kan man se den typiska vita mjöksaften som finns i skivorna.

Plats 
Väggaskogen, Karlshamn.

Allmän i hela landet. Gillar att växa på marken i barrskog och björkskog.

Tid
Sommar - höst

Kan det vara en fläckig bitterskivling?

Fläckig bitterskivling (Gymnopilus penetrans)

Hatten på denna bittra skivling kan variera mellan 4 - 8 cm i diameter. Färgen kan vara olika nyanser av fläckigt orangebrunt. Mörkare brunt i mitten. 

Formen på hatten mer eller mindre välvd, ibland med en liten puckel på toppen. 

Skivorna är först gula men får med tiden bruna fläckar.

Foten är 4 - 7 cm lång och 0,5 - 1 cm tjock. Gulaktig med bruna längsgående fibrer. Trådig och ihålig. 

Plats

Markastugölen, Karlshamn 

Plats

Ryssberget, Sölvesborg

Växer i klungor på murket barrträd, sågspån och flis. 

Allmän 

Tid 

Sommar - höst 

Sporavtryck

Fjällmussling

Brunt

Trädgårdschampinjon (köpt)

Brunt

Veckad bläcksvamp

Svart

Öronmussling

Vit

Kan det vara en rosenhätta?

Rosenhätta (Mycena rosella)

En liten svamp. 

Hatten är inte mer än 0,5 - 1,5 cm bred. Mer eller mindre konvex, ibland klockliknande.

Romantiskt rosa med ljusare kant och mörka längsgående strimmor.

Skivorna är svagt rosa, glesa, oftast nedströmmande från centrun. Vidvuxna (fästade vertikalt mot foten). 

En tydligt rosalila kant ramar in skivorna.

Foten är 3 - 5 cm hög, ihålig, ofta något böjd.

På unga svampar är foten mörkare brun upptill och ljusare brun längre ned mot basen. 

Efterhand som svampen åldras blir foten blekare. 

Längst ned kan foten ha luddiga vitaktiga mycelrester. 

Plats 

Bakom polisstationen, Karlshamn

På marken i en blandskog.

Gillar att växa på en bädd av barr.

Tämligen allmän utom i Norrland. 

Tid

Höst

Kan det vara en fjällmussling?

Fjällmussling (Crepidotus calolepis)

På min gård finns det bord, i form av en stubbe. Varje år i oktober - november växer det en sorts svampar på stubben. Jag tror det är fjällmussling, men det kanske skulle kunna vara mjukmussling, eftersom de är ganska lika. 

Fjällmusslingen är fjälligare och mörkare än mjukmusslingen. Fjällmusslingen föredrar asp eller rönn, medan mjukmusslingen föredrar ask eller alm. Vilken sort stubbe de här svamparna växer på vet jag inte. 

Hur de mäter i svampböcker vet jag inte, och på svampsidor vet jag inte heller, men det kan variera ganska mycket från en författare till en annan. 

I min något långsamma utveckling som amatörmykolog har jag nu utrustat mig med måttband. 

I min svampbok står det att hatten på denna mussling kan variera mellan 1 - 5 cm. Den största hatten jag mätte var drygt 6 cm bred och de små mindre än 1 cm.

Ofta är svampen solfjäderformad och påminner om en mussla. Ibland kan den också likna en rosett. De små tycker jag mest liknar en liten rund knapp. 

I de flesta fall är det ena sidan av hatten som sitter fast i underlaget och därför blir hatten solfjäderformad. Om fästet sitter i mitten av hatten formar sig hatten till en rosett. 

Bottenfärgen på hattarna är sämskfärgad. När svampen är ung är den täckt med rödbruna fjäll som med tiden blir glesare. Man kan se här på bilden att de små musslingarna är täckta med fjäll. 

Skivorna är först bleka men mörknar med tiden och blir smutsigt bruna.

Här kan man se skillnaden i storlek på olika hattar. Några är verkligen små.

Plats

En stubbe på en gård i Karlshamn

Svampen är allmän i hela landet.

Tid

Höst

Skivor på nära håll. 

Köttet under hatten är geléaktigt. 

Jag luktade på den och den luktade ganska gott. 

Jag smakade lite också. Tyckte den smakade gott men jag spottade ut det igen. 

Snusbrunt sporavtryck.